Homeopati – kort om homeopatins ursprung

Homeopati har sitt ursprung i grekiskans homoios = liknande och pathos = lidande, sjukdom. Vad detta syftar på förklaras nedan.Bild på en solros från våra odlingar.

Homeopati är en terapimetod som utvecklades av den tyske läkaren Samuel Hahnemann från slutet av 1700-talet. Genom att pröva olika substanser på sig själv och senare på andra, friska individer, upptäckte han ett viktigt samband. Varje substans framkallade en rad symtom hos friska individer och liknande symtom kunde botas hos sjuka med hjälp av samma substans. Därav kommer namnet ”liknande sjukdom” och den s.k. Simileregeln vilken lyder ”Liknande bör botas med liknande” och utgör homeopatins första grundregel.

Enligt den andra grundregeln skall alla läkemedel ha genomgått en homeopatisk läkemedelsprövning. Detta görs på friska individer för att inte blanda samman symtomen från läkemedlen med symtom från sjukdomar hos prövarna.

Enligt den tredje grundregeln måste homeopaten, genom noggrann sjukdomshistoria, få kunskap om patientens lidande för att sedan kunna välja det läkemedel som bäst överensstämmer med patientens symtom.

De homeopatiska läkemedlen hämtade Hahnemann i naturen; bland växter, djur och i mineraler. För att slippa biverkningar utarbetade han en speciell tillverkningsmetod som bygger på stegvis bearbetning och samtidig utspädning av ursprungssubstansen.

Till en början användes homeopati för att behandla människor men så småningom kom man på att det fungerar lika bra på djur.