Den senaste veckan har man i medierna fått se en ”nyhet” angående honungens läkande egenskaper. Forskare i Lund har med framgång lyckats slå ut antibiotikaresistenta stafylokocker hos 20 patienter med hjälp av färsk honung som innehåller 13 olika mjölksyrebakterier. I tidigare försök har man botat tio hästar med svårläkta, kroniska sår.
Folkmedicinen har känt till och dragit nytta av honungens fantastiska egenskaper i hundratals år. Dock har den moderna medicinen tyvärr inte kunnat dra nytta av dessa kunskaper förrän nu. Det är ju så att det i vetenskapliga kretsar liksom inte räknas att en viss kunskap har funnits där i ”alla tider”. Det hjälps inte att tester har gjorts genom lång tids lyckad, biverkningsfri användning.
Man måste genomföra vetenskapliga försök för att legitimera även det mest uppenbara. Innan dess hånskrattar man gärna åt det hela och avfärdar det som kvacksalveri och trams. Vetenskapliga tester i all ära men de har definitivt sina brister. Tester på människor genomförs på relativt sett ganska få individer och under ganska kort tid. Inte förvånande att läkemedel tillhör de dominerande dödsorsakerna i världen.
Kanske folkmedicinen, trots allt, kan betraktas som rätt pålitlig och vi kan fortsätta med våra gamla, välbeprövade huskurer.